Karin Lindahls jubileumskrönika: “Indiska ska finnas i minst 120 år till!”
MODE · onsdag 3 november 2021
En obekräftad källa säger att det endast är någon promille av alla bolag som har varit verksamma i över 100 år. Det betyder att 100-åriga bolag har mycket att fira! De är nämligen så ovanliga att det till och med är svårt att uppskatta exakt hur ovanliga de är. Men en sak vet jag säkert. Indiska är med i gruppen, och vi har inte kommit så här långt för att stanna här.
Det är många saker som definierar framgång. Men ett kvitto på att ett företag gör något värdefullt för andra, är dess ålder. För 120 år sedan startade Mathilda Hamilton butiken Indiska utställningen på Regeringsgatan i Stockholm. De pengarna hon tjänade på butiken och sina föreläsningar om kvinnors rättigheter gick till de yrkesskolor i Indien, som hon och maken Gustaf hade startat. Mathilda drevs av sin vilja att göra livet bättre för andra, och Indiska Utställningen, där man sålde exotiska produkter som vattenpipor, tigerskinn, mattor och ljusstakar, blev en riktig succé. Innan vändningen kom.
Det började med att paret gick skilda vägar, och den man, som Mathilda ingick sitt andra äktenskap med, förskingrade större delen av hennes förmögenhet. Lägg till effekterna av första världskriget, som omöjliggjorde import till Sverige – och Mathilda blev tvungen att ge upp sin dröm och sälja butiken till den tyska familjen Hulek. Butiken förde sedan en tynande tillvaro fram till 1951, då Indiska köptes upp av Åke Thambert. Han delade många karaktärsdrag med Mathilda Hamilton; han var orädd, äventyrslysten och nyfiken på andra kulturer. Med bakgrund från en del affärer i Egypten och Libanon, såg han möjligheter i Indiska Utställningen, som efter hans förvärv gavs namnet Indiska Magasinet. Familjen Thambert drev och expanderade Indiska i tre generationer fram till 2017 när jag själv tog över stafettpinnen med målsättningen att vända runt utvecklingen, och skapa förutsättningar för att Indiska ska finnas i minst 120 år till!
Att driva en affär över tid tyder på ett starkt erbjudande, en förmåga att utvecklas och anpassa sig efter nya omständigheter. Författaren Vicky Tenhaken har i sin managementbok ”Lessons from Century Club Companies” försökt kartlägga vilka gemensamma drag som finns för bolag som har funnits i över 100 år och kommit fram till fem kännetecken:
• Starka värderingar och kultur
• Unika styrkor och ett ständigt innovativt förändringsarbete utifrån de styrkor man har
• Nära relationer med leverantörer och andra intressenter
• Långa relationer med anställda
• Aktivt deltagande i samhället utanför det egna företaget
Och hur passar detta då ihop med Indiska? Jo, det finns faktiskt en hel del likheter att lyfta fram. Det finns en stark sammanhållning och kultur hos oss. Även om jag många gånger svurit över alla motgångar vi har haft, inte minst efter Coronans förödande påverkan på handeln och modeindustrin, så kan jag konstatera att det fört oss närmare varandra som team.
Vårt förändringsarbete har utgått mycket utifrån att vi ska ”gräva där vi står” för att verkligen säkra att vi får med oss våra styrkor. På fyra år har vi bland annat:
• Halverat butiksbeståendet och byggt upp en e-handel från ca 30 MSEK till 200 MSEK. Idag finns Indiskas produkter till försäljning i 25 länder jämfört med tidigare fem.
• Bytt ut polyester mot naturmaterial i den absoluta merparten av alla produkter för att höja kvalitén och öka hållbarheten och inte minst – för att få tillbaka kundernas förtroende igen.
• Bibehållit och byggt upp nära relationer med varuleverantörer och hyresvärdar, som är en av de främsta förklaringarna till att vi tagit oss igenom Corona-krisen.
• Skapat en vad jag skulle kalla en ”hälsosam mix av gamla trotjänare och nya förmågor”. Det är något väldigt fint när företrädare för leverantörer, framför allt i Indien, som idag närmar sig 60 år, säger att de började jobba med Indiska när de var tonåringar. När vi för några dagar sedan hade butikschefsmöte noterades ett flertal kvinnor som har jobbat på Indiska i mer än 25 år och där den med längst historik började 1982 (39 år!). Detta, i kombination med nya talanger, är vad som driver innovationen framåt.
• Engagerat oss i samhällsfrågor såsom Indiska gjort sedan starten. Vi driver fortfarande en yrkesskola i Indien och har nästan alltid något socialt projekt som löper vid sidan om vår egentliga affär. Just nu pågår projektet ”Save the elephant” där vi, i samband med att vi lyfter elefanten än mer i vår nya logga, passar på att samla ihop pengar från det vi säljer med just elefantmotivet. Utöver dessa projekt försöker även jag själv vara en aktiv röst inom jämställdhet och tvekar inte när det gäller att ta bladet från munnen i branschens frågor.
Gamla meriter betyder dock inte särskilt mycket för att skapa nytt. Vår framtid ligger i vår förmåga att fortsätta kämpa och arbeta tålmodigt med att utveckla och förändra Indiska. Inte minst för att de som har ställt upp på oss så här långt -varuleverantörer, hyresvärdar, anställda och tålmodiga kunder - ska få känna sig stolta över att de satsat på oss. Tittar man längre än så måste vi vara beredda att anpassa vårt arbete i linje med förändringar i samhället och det som sker runt om oss. Lyckas vi med det så kommer vi också kunna bidra till att förändra samhället självt.
Nåväl, nu har vi kommit så här långt, 120 år, där de senaste 1,5 åren har varit bland de tuffaste både för Indiska och för mig personligen. Indiska har överlevt två världskrig, 1970-talets lågkonjunktur, finanskriser och med största ödmjukhet snart även Corona-krisen.
We didn’t come this far, only to come this far, brukar jag säga till personalen. Därför fortsätter nu arbetet med att utveckla Indiska – det mesta är ändå ogjort!
Karin Lindahl
Det började med att paret gick skilda vägar, och den man, som Mathilda ingick sitt andra äktenskap med, förskingrade större delen av hennes förmögenhet. Lägg till effekterna av första världskriget, som omöjliggjorde import till Sverige – och Mathilda blev tvungen att ge upp sin dröm och sälja butiken till den tyska familjen Hulek. Butiken förde sedan en tynande tillvaro fram till 1951, då Indiska köptes upp av Åke Thambert. Han delade många karaktärsdrag med Mathilda Hamilton; han var orädd, äventyrslysten och nyfiken på andra kulturer. Med bakgrund från en del affärer i Egypten och Libanon, såg han möjligheter i Indiska Utställningen, som efter hans förvärv gavs namnet Indiska Magasinet. Familjen Thambert drev och expanderade Indiska i tre generationer fram till 2017 när jag själv tog över stafettpinnen med målsättningen att vända runt utvecklingen, och skapa förutsättningar för att Indiska ska finnas i minst 120 år till!
Att driva en affär över tid tyder på ett starkt erbjudande, en förmåga att utvecklas och anpassa sig efter nya omständigheter. Författaren Vicky Tenhaken har i sin managementbok ”Lessons from Century Club Companies” försökt kartlägga vilka gemensamma drag som finns för bolag som har funnits i över 100 år och kommit fram till fem kännetecken:
• Starka värderingar och kultur
• Unika styrkor och ett ständigt innovativt förändringsarbete utifrån de styrkor man har
• Nära relationer med leverantörer och andra intressenter
• Långa relationer med anställda
• Aktivt deltagande i samhället utanför det egna företaget
Och hur passar detta då ihop med Indiska? Jo, det finns faktiskt en hel del likheter att lyfta fram. Det finns en stark sammanhållning och kultur hos oss. Även om jag många gånger svurit över alla motgångar vi har haft, inte minst efter Coronans förödande påverkan på handeln och modeindustrin, så kan jag konstatera att det fört oss närmare varandra som team.
Vårt förändringsarbete har utgått mycket utifrån att vi ska ”gräva där vi står” för att verkligen säkra att vi får med oss våra styrkor. På fyra år har vi bland annat:
• Halverat butiksbeståendet och byggt upp en e-handel från ca 30 MSEK till 200 MSEK. Idag finns Indiskas produkter till försäljning i 25 länder jämfört med tidigare fem.
• Bytt ut polyester mot naturmaterial i den absoluta merparten av alla produkter för att höja kvalitén och öka hållbarheten och inte minst – för att få tillbaka kundernas förtroende igen.
• Bibehållit och byggt upp nära relationer med varuleverantörer och hyresvärdar, som är en av de främsta förklaringarna till att vi tagit oss igenom Corona-krisen.
• Skapat en vad jag skulle kalla en ”hälsosam mix av gamla trotjänare och nya förmågor”. Det är något väldigt fint när företrädare för leverantörer, framför allt i Indien, som idag närmar sig 60 år, säger att de började jobba med Indiska när de var tonåringar. När vi för några dagar sedan hade butikschefsmöte noterades ett flertal kvinnor som har jobbat på Indiska i mer än 25 år och där den med längst historik började 1982 (39 år!). Detta, i kombination med nya talanger, är vad som driver innovationen framåt.
• Engagerat oss i samhällsfrågor såsom Indiska gjort sedan starten. Vi driver fortfarande en yrkesskola i Indien och har nästan alltid något socialt projekt som löper vid sidan om vår egentliga affär. Just nu pågår projektet ”Save the elephant” där vi, i samband med att vi lyfter elefanten än mer i vår nya logga, passar på att samla ihop pengar från det vi säljer med just elefantmotivet. Utöver dessa projekt försöker även jag själv vara en aktiv röst inom jämställdhet och tvekar inte när det gäller att ta bladet från munnen i branschens frågor.
Gamla meriter betyder dock inte särskilt mycket för att skapa nytt. Vår framtid ligger i vår förmåga att fortsätta kämpa och arbeta tålmodigt med att utveckla och förändra Indiska. Inte minst för att de som har ställt upp på oss så här långt -varuleverantörer, hyresvärdar, anställda och tålmodiga kunder - ska få känna sig stolta över att de satsat på oss. Tittar man längre än så måste vi vara beredda att anpassa vårt arbete i linje med förändringar i samhället och det som sker runt om oss. Lyckas vi med det så kommer vi också kunna bidra till att förändra samhället självt.
Nåväl, nu har vi kommit så här långt, 120 år, där de senaste 1,5 åren har varit bland de tuffaste både för Indiska och för mig personligen. Indiska har överlevt två världskrig, 1970-talets lågkonjunktur, finanskriser och med största ödmjukhet snart även Corona-krisen.
We didn’t come this far, only to come this far, brukar jag säga till personalen. Därför fortsätter nu arbetet med att utveckla Indiska – det mesta är ändå ogjort!
Karin Lindahl